Relationen mellan Finland och Sverige är i ett nordiskt sammanhang mycket speciell. Den kännetecknas av en gemensam, över 600 år lång historia där Finland var ett östligt landskap i det svenska riket fram till 1809. Då tvingades Sverige avstå Finland till Ryssland och därefter var Finland i drygt 100 år ett autonomt storfurstendöme i det ryska riket. Efter att Finland blev självständigt 1917 har landet utvecklats till en modern, nordisk välfärdsstat. 

Sedan 1940-talet finns det exempel på två centrala händelser som inte bara har påverkat relationen mellan länderna, utan även relationen mellan ländernas folk. Under andra världskriget tog Sverige emot ca 70 000 krigsbarn från Finland. Under 1960- och 1970-talens flyttvåg registrerades i sin tur närmare
400 000 personer som emigrerade från Finland för att arbeta i Sverige. En del av krigsbarnen och arbetskraftsinvandrarna återvände till Finland, men många stannade kvar i Sverige. Dessa två händelser har satt djupa spår i relationen mellan de båda länderna. Idag bor det sammanlagt ca 730 000 personer med finländsk bakgrund i Sverige.

Finland och Sverige delar också en djup språklig gemenskap. Svenska är ett av Finlands två nationalspråk och i Sverige är finska ett av landets lagstadgade minoritetsspråk. I Finland bor det närmare 300 000 personer med svenska som modersmål, i Sverige uppskattas drygt 200 000 personer behärska finska. 

Förhållandet mellan Sverige och Finland är således inte endast en geografisk förbindelse mellan två grannländer. Vänskapen återspeglas inom ett flertal samhällsområden, såväl officiellt mellan ministerier och institutioner som mellan folk och frivilliga organisationer. Denna samhörighet utgör också grundbulten i Kulturfonden för Sverige och Finlands verksamhet, som bidrar till att fördjupa och utveckla samarbetet mellan de två länderna. Det sker geom fondens bidragsverksamhet samt initiativ till program och projekt i nära samarbete med Hanaholmens samarbets- och kulturcentrum.